Att bevisa för amerikanarna att ett land som Irak inte har massförstörelsevapen är samma sak som att försöka övertyga en person som alltid varit blind att himlen är blå.
När ska Irak kräva en inspektion som undersöker om USA har massförstörelsevapen? De har ju all rätt att göra det. Men av någon anledning är det ingen som ifrågasätter VARFÖR Irak ”inte får lov” att inneha massförstörelsevapen, medans USA jämt och ständigt hotar med en fullskalig attack mot valfritt land. Jag förstår det i varje fall inte. Gör du?
Världen börjar mer och mer likna det tänkta Tredje Riket.
Då var det; ”Eine Volk, Eine Reich, Eine Fuehrer”
Nu är det; ”One View, One Side, One President”
Eller ”En Åsikt (USA:s), En Sida (”mot terrorism”), En President (ju FÄRRE kockar, desto sämre soppa)”.
One idiot to rule them all, One alliance to find them,
One army to bring them all and in the name of good kill them.
Är det inte ett rent språkbrott att använda ”mot-” eller ”anti-” i en demokrati? Än mer farligt är det att påstå att man vill ”främja demokratin genom att motarbeta” en viss åsikt eller ställningstagande. Dessa pseudo-organisationer lever och frodas särskillt snabbt och enkelt i det alltför röda Sverige. För att ge ett exempel;
I en debattartikel i Aftonbladets nätupplaga för några dagar sedan språkar Marie Hedström för föreningen ”Salembor mot rasism” i en artikel titulerad ”Polisen uppmanar nazister att paradera”.
Hela artikeln är sorglig över lag, men meningen jag fastnade vid, och numera är helt besatt av, är; ”Nazistiska parader är oacceptabelt i en demokrati”. Jag vet inte om Marie Hedström har tagit reda på vad en demokrati innebär, men hon och organisationen hon tillhör har definitivt glömt att läsa stycket om yttrandefrihet (OCH SUNT FÖRNUFT). Pinsamt och bedrövligt för någon som påstår motsätta sig rasism.
Vi avslutar med ett par bevingade ord av Salman Rushdie; ”Du tror på yttrandefriheten när du är beredd att försvara någon som säger något du hatar. Annars tror du bara på yttrandefrihet för de som tycker som du.”
Positiv särbehandling var Kexchoklad-Monas skötebarn. Nu är det Ojämställdhetsminister Margareta Winberg som är het på gröten. ”Här ska det könskvoteras!”. ”Nu är det dags att rensa i bolagsstyrelserna!”.
Nytt namn, samma gamla visa. Könskvotering är årets värsta påfund.
Enligt en undersökning som FinansVision/Demoskop har gjort ställer sig 44% av det svenska folket positivt till könskvotering. 6% kan inte bestämma sig. 50% tycker det låter som den dummaste idéen på länge. I detta fallet får man tacka gud för majoritetsdemokratin. Vad är det som får 44% att tacka ja till könskvotering? Går inte att skylla allt på medias påtryck. Nej, något annat ligger bakom. Är det för att det gagnar kvinnor? Möjligt. Jag kan inte säga att om det hade gällt att få in fler män i ledarpositioner, så hade jag motsatt mig det. Men jag vill tro att jag hade gjort det. Som världen är idag tar folk varje chans dom kan få, även om det innebär att trampa ner någon annan, eller knivhugga någon i ryggen. Därför är det inte speciellt konstigt att 51% av kvinnorna ställer sig positiva till könskvotering medans den siffran är 33% hos männen.
Könskvotering är inte bara ett totalt motsägelsefullt förslag, det är en anti-evolutionistisk teori. Det är en kanonidé för att få in kvinnor i ledarpositioner. Men vad händer med männen vars platser de övertar just för att de är kvinnor? Dom stackarna är diskriminerade om något, men inte på ett olagligt sätt. Nej då, dom har blivit diskriminerade helt lagligt!
Det är nästan så att vi borde omyndigförklara 44% av Sveriges befolkning här och nu.
01. Daft Punk – Veridis quo
02. Charlotte Church – Ave Maria
03. Sophie Zelmani – I’ll remember you
04. Clannad – Theme from Harry’s Game
05. Enya – Only time
06. Dietrich Buxtehude – Ciacona i E-moll
07. J.S. Bach – Air på G-sträng
08. Kirsten Dunst – Dream of me
09. Pietro Mascagni – Cavalleria Rusticana
10. Samuel Barber – Adagio for strings
Bach – Toccata ur Toccata och fuga i D-moll
Beethoven – Månskens sonaten i D
Eller vad säger du?
Det fanns inga dokusåpor.
Det var väl allt egentligen.
Och i tv-världen kan jag konstatera;
”Spin City” fungerar inte utan Michael J. Fox. Inte utan Stacey, Nikki, James och Janelle heller för den delen. Vad fan tänkte på dom under år 2000? Skönt att serien lades ner.
”Buffy” var bättre förr. Säsong 4 var bäst. Då hade alla någon och allt var perfekt. Säsong 6 borde aldrig ha sänts, även om jag gillade att Xander fick rädda världen ytterligare än gång, och inte i skuggan av Buffy denna gången som det brukar vara. Joss, Joss, Joss.. Vad ska vi göra åt dig? Strunta i ”Firefly” och koncentrera dig på ”Buffy” och ”Angel”. Sen när en av dem (förmodligen Buffy) har lagts ner så börjar du skriva på ”Ripper”, är det okej? Bra.
”Dark Angel” fick alldeles för lite sändningstid. Blev nerlagd för att ge plats åt en DOKUSÅPA. Fy fan, liksom bara bah gå o dööö va?
”Charmed” är bättre utan Prue. Rose McGowan är fräck.
”Do Over”, pilotavsnittet var riktigt lovande. Ska kika på episod två snarast möjligt.
”That ’70s Show” håller stilen och mer därtill under säsong fem. Fast jag saknar Tommy Chong.
”24″ har jag laddat ner men inte orkat kika på ännu. Lär ju vara bra, sägs det. Hoppas den lever upp till mina förväntningar.
Världen är ett helvete i svartvitt.
Jag är trött på plast, transistorer, elektroner och kemiska föreningar. Jag vill inte kunna förklara hur en vätemolekyl är uppbyggd eller äta genmodifierad mat. Jag är trött på att ständigt tvingas fundera på kärlek, sex, min kroppsbyggnad och mina ekonomiska resurser. Vi defineras aldrig för vilka vi är, utan för vad vi är. Singel/Involverad. Hetero/Homo/Bi. Fattig/Rik. Tjock/Smal. Ljus/Mörk. Jag vill återvända till naturen. Återvända till naturen eller dö.
Det var bättre förr. Världen är ett helvete i svartvitt.
Idag hörde jag att Backstreet Boys stämmer sitt skivbolag på 650 miljoner kronor. Varför vet jag vilka Backstreet Boys är? Okej att man kanske är intresserad av att höra hur ett nytt band låter, men ett så pass värdelöst band som Backstreet Boys borde jag ha försökt att glömma efter första refrängen. Dom har hemska sångröster, som alla låter exakt likadant. Dom klär sig som 99% av den manliga befolkningen här i stan gör. Tråkigt? You bet. Vi har ingen egen vilja längre. Vi pumpas med subtila slagord klipskt invävt i en falsk värld och paketerat i en tilltalande förpackning.
Det var bättre förr. Världen är ett helvete i svartvitt.
Många anmärker på de stackars delfinerna som fastnar i tonfisknäten. Men av någon helt oförståelig anledning är det ingen som har skänkt en tanke åt tonfisken som fastnar i tonfisknäten. Snacka om diskriminering. Kor och grisar är helt accepterat att slakta brutalt, skära eller mala sönder och förtära som vilken annan självklar maträtt som helst. Men hästkött är tabu och hundkött olagligt. Päls är inte politiskt korrekt att bära. Men det är okej att äta upp djuret som bar pälsen. Även här gör man skillnad på ex. mink- och hund-päls.
Det var bättre förr. Världen är ett helvete i svartvitt.
Julen är en kristen högtid. Ändå firar folk som inte varit i kyrkan sedan dom döptes. Människor som antingen inte stödjer kristna värderingar eller tror på gud firar jul. Folk som inte ens äger en bibel. Folk som firar det på fel dag. Folk som inte ens vet varför kristna firar jul. Jag vet. Inte för att jag är kristen, utan för att det en gång i tiden intresserade mig tillräckligt mycket för att kolla upp det. Ursprungligen firade romarna sin solgud (bäraren av solens kraft) den 25:e december varje år. Av en ganska otänkbar slumpmässighet var det även den dagen som kristna menar att Jehoshua (Jesus) föddes. Men för många är det den 24:e december som är höjdpunkten, Den Stora Kapitalistdagen. Religionen har kommersialiserats och det äcklar mig.
Det var bättre förr. Världen är ett helvete i svartvitt.
Irak. Vapeninspektörer. Världen är på helspänn. Ändå är det ingen som har frågar varför. Irak FÅR inte ha massförstörelsevapen, medans USA har mängder. Ryssland, Frankrike, Indien och ett par länder till har också. Varför får inte Irak ha massförstörelsevapen? Och vad fan gör FN i smeten? Detta är en ”personlig” vendetta mellan USA och Irak. Inget annat. The mother country förlorade. Ryssland kallnade. Japan, Korea och Vietnamn fick slut på japaner, koreaner och vietnameser. Plötsligt dyker en relativt ny snubbe upp, Osama bin Laden. En man som tydligen känner fler människor än jultomten. En av dem ska vara Saddam Hussein. En man som förmodligen avskyr USA lika mycket som bin Laden, men som absolut inte kan leka med andra.
Det var bättre förr. Världen är ett helvete i svartvitt.
Grottmänniskor är inne. Get the feel.
Hej, hej, hallå dagboken.
Idag har jag inte gjort något speciellt. Jag vaknade kl 13 med ungefär 300 000 promille i blodet. Aj. Oj. Bootade upp informationsburken och kopplade in dumburken. Laddade ner ett par filmer jag inte hade sett ännu; 8 Mile (2002), Run Lola Run (1998), American Psycho II (2002), Cube 2 (2002) och (John Carpenter:s) Ghosts of Mars (2001). Ingen var speciellt bra. Ahem åhojj. Eminem (i 8 Mile) hade några ljuspunkter, och John Carpenter levererade det vanliga, varken mer eller mindre. Sen var det ett tiotal till, men dom orkade jag varken se eller minnas namnet på. Efter sisådär åtta timmars filmtittande var allt som heter färgade stjärnformade prickar framför ögonen ett minne blott (dvs huvudvärken var borta). En välbehövlig dusch och en efterlängtad pasta- frukost/lunch/middag senare var jag uttråkad, småsur och allmänt kinkig. Så det blev Dazed and Confused (1993), Resident Evil (2002), några gamla hederliga avsnitt av vår älskade vampyrdödare; Buffy.. och Keso-mackor för hela slanten. Soundtrack:et från The Wedding Singer (1998) ägnades också lite tid.
HEJ ALLA BARN NU BLIR DET BARNPROGRAM
TITTA HÄR VAD FARBROR FREJ TAR FRAM
(ville någon någonsin verkligen veta vad farbror Frej tog fram?)
Tänk om man kunde få ett jobb där man får betalt för att titta på tv/film och provsmaka choklad.
På sistone har jag börjat ifrågasätta hela existensen. Vad är verkligt? Vad är sanning?
De vanligt förkommande frågorna; ”Vad är meningen med livet?” och ”Finns det liv efter döden?” känns inte tillräckliga längre. Jag betvivlar frågornas faktiska existens och relevans. Istället för att försöka lista ut meningen med livet frågar jag mig vad meningen med att försöka förstå meningen med livet är.
Det enda jag vet helt säkert är att jag inte vet något helt säkert. Det är ett ganska konstigt, för att inte säga motsägande, faktum. Men det är det enda jag kan komma på som är sanning. Jag ser datorskärmen framför mig, men finns den där? Jag känner mina fingrar i hårbottnen när jag kliar mig i håret, men vad är det jag kliar och är det verkligen jag som kliar mig själv? Varken du eller jag kan, med hundraprocentig övertygelse, säga att det man ser, hör, känner, luktar och smakar är det man verkligen ser, hör, känner, luktar och smakar. Vad betyder detta? Ingenting är som det ser ut. Men det kan även vara precis som det ser ut :) Det är klurigt och totalt ovisst. Ingenting är säkert, allting är antagande. Men hur starkt måste ett antagande vara för att vi ska acceptera det som (kvasi-)sanning? Och när blir sanning verklighet?
Jag tror inte att det är många som tvivlar på tomaters existens. Vi har sett tomaten, vi har känt på tomaten, vi har känt lukten av tomaten och vi har smakat på tomaten. Fyra av fem sinnen finns representerade. Nu tar vi UFOn. Flertalet tvivlar på dess existens, få har sett ett, ännu färre har känt på ett.
Nu är jag så trött att jag inte vet vad jag babblar om. Godernatter.
Ingenting finns. Allt är påhittat. Ingen finns. Allt är fejk. Alla filmer, all musik, alla människor, all litteratur, är falska minnen. Det finns inga språk och inga ord. Det här är bara fejk. Ett test, perhaps? En mardröm, perhaps? Ingenting finns. Inget är verkligt. Allt är vinklat och finurligt ditplacerat. Den här kroppen är inte min. Jag föddes idag. Det här är första dagen på resten av mitt liv. Första och sista. Det här funkar inte. Allt är fabricerat. Plast. Påhitt.
Men jag kommer inte att agera den här gången heller. Jag kommer att bre min smörgås, sätta mig vid tv’n och äta upp den, och sedan kasta mig i sängen för att återhämta mig från något som varken fanns eller hände. Men en dag. En dag. Då jävlar.
”Baren-Anna hotar nu att polisanmäla Meral. I går utbröt kaos under inspelningen av pratshowen Hannah. Meral Tasbas och Anna Dabrowski hamnade i slagsmål och häftigt ordkrig. Slagsmålet kan nu leda till en polisanmälan.”
VEM FAAAAAAAN BRYR SIG?!?!?!!!!! Det finns inte tillräckligt stora bokstäver eller tillräckligt många utropstecken för att beskriva mina känslor. Det här är ett lågvattenmärke även för sensationspressens väldigt krönte konung Aftonbladet och talanglöshetens Mecka; TV3. Inte nog med att TV3 har avlat fram dom här två hemska idioterna; Meral Tasbas och Anna Dabrowski. Nej då, nu placerar man dom båda i en patetisk, pinsam och avskyvärt dålig pratshow; Hannah. Det som är mest sorgligt är att det hela förmodligen var uppgjort på förhand. Meral och Anna kände att kändisskapet sedan länge hade glidit dom ur händerna, och genom en närmast naturlig instinkt icensätter dom något som detta, och återigen är dom Baren-Meral och Baren-Anna.
Läs hela farsen på aftonbladet.se
Eller nej förresten, gör inte det.
