Igår kväll, när jag var som latast, och tänkte kika på DVD-utgåvan av TV-serien Kitchen Confidential såg jag i menyn alternativet ”Play all”. Det vill säga, att alla avsnitt spelas upp utan avbrott och utan att man själv behöver klicka sig vidare till nästa avsnitt när föregående tar slut. Dessvärre producerades bara tretton avsnitt, så knappt fem timmar senare hade serien nått sitt slut. Enda gången jag reste mig var när jag helt mot min vilja tvingades gå upp och byta skiva. Årets julklapp borde vara en DVD-växlare – eller en extra DVD-spelare.
Nu ska jag ta och lyssna på P3 Rytms julprogram som jag helt missade i fredags. Jullåtar i reggae-stuk får man bara inte missa.

Att välja motiv till sitt bankkort. Jag laddade upp ett eget tropiskt motiv, för att varje gång jag handlar något bli påmind om att även om jag har pengar på banken så bor jag dessvärre i ett land som ännu inte har fått ta del av den globala uppvärmningens fulla potential vi alla går och hoppas på i hemlighet. Tillbaka i verkligheten är det kanske bara jag som går i sådana tankar – det hade inte varit första gången. Här nedan är i varje fall plastbiten som tillsammans med halsdukar, mössor, vantar och glögg ska värma min förfrusna kropp.

Jag bryr mig inte längre vad samhället säger om vår kärlek. Du har rört min själ och fått den att vakna varje morgon pigg och glad. Du har utmanat mig och fullständigt golvat mig. Din fantastiska gestalt glädjer mig varje gång jag öppnar kylskåpet. Där står du, stor och ståtlig med ditt soliga yttre, och när jag skruvar av din kork sprider du din makalöst solskensmogna doft. Jag är din. Förevigt.

Julkommersen må ha vådaskjutit mitt innersta väsen, men med Now At Last gör Feist sitt allra yttersta för att se till att kanalerna till min förfrusna själ återfår sina positivt laddade, värmeledande egenskaper och tar mig upp ur den årliga svacka som har benägenhet att drabba oss världsmedborgare som inte vill/kan/får/orkar fira detta återkommande evenemang vi kallar jul.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Är onaturligt förtjust i tv-serien Gilmore Girls. Samlar på böcker från bokförlaget Taschen. Helt såld på gammal reggae, typ The Maytals. Föredrar gröna äpplen och grön politik.

Sansmarmelad är pseudokulturell upplysning åt understimulerade minimalister för en jämlik, mätt, fredlig, miljöriktig, medmänsklig och allmänt mysigare värld. Av/med/för Magnus Lander.

sansmarmelad adj. [av franskans sans som betyder "utan" + marmelad, som i sammanhanget innebär allt det där sockersöta, meningslösa, tillsnofsade, onödiga]

Din oundvikliga kärleksproklamering kan mejlas till magnus snabel-a burkmat.nu

Googlar man rehablitering får man upp ett ganska så uppseendeväckande stort antal webbsidor vars upphovsmänniskor har problem med svenka spraaket. Femhundraplus för att vara någorlunda exakt. Ett rättstavat alternativ heter givetvis rehabilitering med två ”i”.

Inget att starta krig över, men det är förvånande att så många glömt det första i:et.

För ett bra tag sedan läste jag en artikel om de mest felstavade svenska orden. ”Rehablitering” var inte med. Det var däremot ”brevid”, ”gammla” och ”orginal”. Det ska vara ”bredvid”, ”gamla” och ”original”.

Själv glömmer jag oftast bort att det faktiskt heter ”omständlig” och inte ”omständig”.

För RSS använder jag Google Reader till att följa de webbsidor som jag tycker är intressanta. Readern har en funktion som heter ”Shared items”, vilken visar en enkel webbsida med de inlägg man själv markerat att man vill dela med sig (”share”). Scriptet här, googlerss.php, hämtar sedan inläggen och listar dem.

Listan kontrolleras en gång per timme som standard. Själv har jag satt scriptet till att bara uppdatera två gånger per dag, eftersom jag tycker att det räcker. Vill du själv ändra så kolla på $time_between_updates – anges i sekunder.

Glöm inte att lägga till din egen, unika adress till dina delade inlägg ($googlerssurl), samt att se till så att $filename finns och att den är skrivbar.

Ber om ursäkt för kvaliteten på scriptet. Det har inte säkerhetskontrollerats överhuvudtaget och jag skäms över regexp’en. Men det fungerar – …might grind slow, but it grinds fine som Marley sjöng.

En banan jag hittade i mitt kylskåp var tjugotvå centimeter lång och vägde etthundranittioåtta gram. Det ger ett BMI på fyra. Allt under nitton räknas som undervikt. Bananer är med andra ord fruktvärldens motsvarighet till en supermodell.

Nästa vecka: tomaten!

Mannen som en gång proklamerade att ett litet område i nordvästra Skåne nu var en självständig stat har nyligen tecknat islams grundare Muhammed som en rondellhund. Förhoppningsvis har det undgått dig, för i det stora sammanhanget är det ett typiskt i-landsproblem och faktiskt föga intressant. Att fundamentala muslimer överreagerar är varken något nytt eller något unikt för islam som religion.

Något gott förde elfte september tvåtusenett med sig; sedan dess har världen insupit mer kunskap om islam och den muslimska vardagen än under hela det föregående seklet. Men som med allting ”nytt” i media är det inte bara den positiva sidan som kommer fram. Religionen granskades under lupp och för varje punkt som stod i kontrast med den stereotypiska passivt-kristna världsuppfattningen författades otaliga artiklar med skrämmande rubriker. Med all rätt såklart. Men man glömde bort att demokrati och yttrandefrihet inte är den självklara lösningen på alla världens problem utan bara ännu ett system av regler och lagar, skyldigheter och rättigheter. Precis som sharia och teokrati.

Att man inom islam inte avbildar Muhammed handlar om idolatri och vördnad. I koranen talas det om att idolatri är en synd – alltså att dyrka ett konkret objekt som en gud istället för en gud i abstrakt form. I vördnaden ligger missförståndet. För icke-muslimer ses Muhammed som vilken människa som helst – och det är det muslimerna inte förstår. För muslimer är Muhammed lika viktig som Jesus är för kristna – och det är det icke-muslimer inte förstår. Om det hade stått i bibeln att man inte fick avbilda Jesus hade vi fått precis samma kontrovers, fast med argsinta kristna istället.

Det finns två saker jag inte förstår med Lars Vilks teckningar. ”Varför Muhammed?” och ”Varför rondellhund?”. Yttrandefrihetsförespråkaren i mig frågar samtidigt ”Varför inte?”.

Inom islam erkänner man fler än tjugo profeter, varav flera delas med andra religioner. Ville man reta upp så många människor som möjligt kunde man valt t.ex. Abraham eller Josef som är framstående inom kristendom, judendom och islam. Nu blev det istället Muhammed, som praktiskt taget bara erkänns inom islam. Men Muhammed är inte bara den viktigaste figuren inom islam – Muhammed är islam. Precis som Jesus är kristendom. Att förolämpa Muhammed blir att förolämpa islam.

För vissa muslimer ses hunden som ett orent djur som man ska hålla sig borta ifrån (detta trots att jag inte har hittat ett enda stycke i koranen som framställer hundar i dålig dager). Att således framställa Muhammed som hund, livlös rondellhund till trots, kan i många muslimers ögon inte uppfattas som något annat än en förolämpning.

Självklart blir kombinationen av att avbilda Muhammed, samt att göra det i form av en hundkropp, kontroversiell. Det enda teckningarna har tillfört sedan de tidigare Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten är just hundkroppen. Det hela har trappats upp ännu ett steg, ungefär som ett litet barn som hela tiden testar gränserna.

Avslutningsvis…
• Vem som helst har rätt teckna Muhammed som rondellhund.
• Vem som helst har rätt att demonstrera och bojkotta Lars Vilks, Nerikes Allehanda, Örebro län och hela Sverige.
• De som demonstrerade mot publiceringen av teckningarna talar inte för alla muslimer.
• Irans president är precis lika sinnessjuk som USAs president.