Istället för att avlägga ett nyårslöfte vi alla vet kommer att brytas så fort jag blir sugen på horor och kola, tänkte jag helt enkelt skita i det i år.

… jag kunde inte låta bli. Det är den malmöitiska dialekten som ställer till det. Glöm inte Kallanka på SVT1 kl 15:00.

Det blir 30 år sedan första Alien-filmen gick upp på biograferna.
Pulp Fiction, Clerks och Dakota Fanning blir alla byxmyndiga.
…och The Dark Knight kommer att fortsätta vara historiens mest överskattade film.

Det blir även 10 år sedan Stanley Kubrick gick bort.

Tack vare Hans Lindström kommer lösningen:

Redan nästa år (det vill säga tvåtusennio) ska nyproduktion av matta glödlampor förbjudas, säger Google Nyheter. Det beslutade nyligen en av EU:s helt okända och uppenbarligen alldeles för välbetalda kommittéer. Historien förtäljer inte om fru Förnuft faktiskt nekades inträde eller helt enkelt uteblev – men närvarande var hon inte.

I min lilla bostadslåda har det använts lågenergilampor i flera år. Om de lågenergilampor som produceras idag har jag lärt mig två saker;
1) de är mycket bättre än de äldre modellerna
2) de kan inte helt ersätta vanliga glödlampor

Den omräkningstabell som återfinns på alldeles för många platser, stämmer inte överens med någon verklighet jag är bekant med. Elva watt på en lågenergilampa ska räcka för att ersätta sextio watt från en vanlig glödlampa. Krasst vill jag istället hävda att en dyr (kring hundringen) lampa från ett känt märke på minst tretton watt ger samma effekt som en vanlig sextiowattare. Billigare alternativ kräver femton watt eller mer för att ge samma upplevd effekt. Att överhuvudtaget använda watt när man talar om ljusstyrkan på lågenergilampor blir helt fel. Hög tid att införa lumen som standard.

Sen finns det ett flertal miljöer där det vore ren idioti att installera en lågenergilampa. Badrum till exempel. I en hall eller ett kapprum som är släckt större delen av dagen. Alla typer av förvaringsutrymmen som sällan eller aldrig används, inklusive källare och vindar. Även sovrum, om de bara används till det dom är tänkt att användas till.

Lågenergilampor är dock utmärkta att användas på platser där man håller tänt längre stunder. Om lampan lyser dygnet runt, året runt betalar den sig efter en graviditet och en vecka – eller tvåhundraåttioåtta dagar. Om lampan däremot bara används fem timmar per dag tar det närmare fyra år innan du börjar tjäna på det rent ekonomiskt. Beräknat på att en glödlampa på sextio watt kostar en tia, en motsvarande lågenergilampa på tretton watt kostar en hundring och att elen kostar hundra öre per kilowattimme.

Vad som dock saknas i beräkningen är den elbesparing som Moder Jord (förmodligen) har nytta av. För att väga in den behövs siffror som jag aldrig har sett. Vi måste väga de olika tillverkningsprocesserna mot varandra. Jämföra skadliga ämnen som används i produktionens alla led; från råmaterial till färdig produkt. Transportkostnader. Produktionstakt. Hållbarhet. Värmeförlusten man går miste om genom att använda svagare lampor.

Så här i snöigt vintermörker hjälper nästan bara varm choklad. Men tänk om det varken var snöigt, kallt eller mörkt… Utsikten från regissören Mike Mills bostad i Los Angeles värmer verkligen denna vurmande värmesökare.

Via The Selby – som definitivt är värd en RSS-bevakning. Har visats upp mängder av mysiga och unika miljöer som alltid inspirerar.
Några personliga favoriter är Jauretsi Saizarbitoria, Krysten Ritter (som någon kanske minns från tv-serierna Veronica Mars och Gilmore Girls), Marylouise Pels och Vanessa Giovacchini, Paola Kudacki och James Penfold.

Barack Obama kan ju för fan sjunga ”We Shall Overcome” själv – och ändå få fram poängen. Birgit Friggebo fäller en tår.

Personligen prefereras flerstaviga ord, som efter viss övning, obesvärat böljar över läpparna. Ta min tveklösa favorit: onomatopoesi. Det syftar på ord som är ljudhärmande (kvack, mu, krax). Påträffade det när jag försökte översätta Julius La Rosas trallvänliga Eh Cumpari till det blågula tungomålet. Megalomani är förvisso inte riktigt lika tjusigt, och sannerligen inte eftersträvansvärt, men likväl en tacksam silvermedaljör. Förhoppningsvis går det många jordsnurr innan Akademin utdömer dessa mysiga ord.

Det finns dock ord som blivit förlegade; för ett par år sedan försvann giftasgalen – ett ord som jag egentligen tycker dog ut redan i samband med att tv-programmet Kär och galen med Lotta Engberg sattes på evig sparlåga.

Budoarstämning saknar jag inte heller. Dessa platser har i bästa fall ersatts av något mer habby chic.

Personlig assistan låter som ett bra och progressivt samhällsinitiativ. Personligen har jag länge tyckt att det är något altruistiskt över dessa typer av yrken – trots att det är alldeles för många som hamnar där mer eller mindre självvalt, vare sig de passar i rollen eller inte.

Personliga assistenter är det fjärde mest efterfrågade yrket på Arbetsförmedlingen; efter förskollärare, säljare och grundskollärare. Och det är just på grund av Arbetsförmedlingen som dessa rader skrivs här idag. I ungefär ett år har jag letat intressanta jobb och har ögnat igenom ett par tusen annonser. Av dessa är är det bara sex-åtta stycken som varit oseriösa – dessutom endast fördelat på två olika arbetsgivare. Men det är i mitt gebit det. För personliga assistenter ser läget helt annorlunda ut. Det är det enda yrke jag känner till i Sverige där det är helt lagligt att bli diskriminerad.

”Endast kvinnliga sökande blir aktuella”
”Du som söker är kvinna ca 25-40 år”
”Du skall tåla rökig miljö”
”Jag bor vid XXXXXXXX, och vill att även du bor här eller i närheten.”

Tvunget att poängtera är att det vid min kortare analys endast var cirka en fjärdedel av annonserna som såg ut på det här sättet. Resten innehöll rimligare, neutrala och oftast fullt acceptabla villkor. Men hur hårt det sedan sållas bland de mer generella annonserna i ansökningar och intervjuer kan jag förståss inte uttala mig om.

En sak som lyser igenom nästan alla annonser är att när man söker assistenter till barn så är kraven alltid fullt rimliga. Men ju äldre personerna blir ju mer specifika blir kraven. Om man har så pass stort behov av vård att det krävs en arbetsskara på tio personer för att ta hand om det dagliga är det fullständigt orimligt att man kan förvänta sig att bo kvar hemma. Med all respekt för Stig Dagerman och hans Varning för hunden! kan man faktiskt inte kräva allt.

En bekräftelse på hur bedrövligt, komplicerat och orättvist livet är kan fås genom att instämma i mitt erkännande att de som behöver personlig assistans faktiskt har rätt att kräva allt.

I ett ”upprop”, som det så ofta heter numera, har flera hundra småortsbiografer paketerats ihop i en typ av sammanslutning som borde vara reserverat för frågor som faktiskt betyder något och inte typiskt konservativa förolämpningar som den här fantastiskt bakåtsträvande kampanjen ”Biografer mot filmpirater”. SF och Copyswede har säkert, i sann maffiamanér, talat biografägarna till rätta om de inte gett sitt godkännande. Talat om att det kanske blir svårt att få ut nya filmer till just deras biograf om de inte sätter laget först. Det var förstås ren spekulation från min sida, men jag tror nog att du också kan se scenariot framför dig. Dessutom omnämns ”upphovsrättsinnehavare” alldeles för många gånger för att texten ska verka komma från biografägare.

Bloggywood vill se fler alternativ och jag stämmer såklart in. Dessutom finns grundsystemet redan: PPV, Pay-per-view. Boxer, Com Hem och Viasat har det. Det finns i HD. Beställningsfunktionen kan göras enklare. Exempelvis borde man kunna lägga in en årsprenumeration på tv-serien 30 Rock och då få den strömmad till ens onyttigt ivriga digitalmottagare i princip samtidigt som amerikanerna, och inte två år senare på TV4 Komedi.

I den standardiserade uppropstexten står ”Vi har samma mål som upphovsrättsinnehavarna, nämligen att visa film under bästa tänkbara visningsförhållanden.”
Är det verkligen ingen i den där skaran som förstår att det inte spelar någon roll om Sex and the city-filmen presenteras med surround- eller stereo-ljud? Eller om High School Musical är i full-hd eller inte?

Ytterligare citerat ”Få är de bland de illegala nedladdarna som kommer att se filmen i repris på biografen”
Vilken jävla skymf mot alla filmälskare. Om filmen är så fruktansvärt dålig att den inte är värd en andra titt, är det verkligen så konstigt att folk glädjer sig åt att ha sparat en hundring?

Egentligen är det förjävligt: samma filmbolag som gagnats av att marknaden för hembio fullkomligt har exploderat de senaste tio åren blir nu förbannade för att folk har en alldeles acceptabel bioanläggning hemma.