Största nackdelen jag märkt av med WordPress är dess inkonsekvens vid uppdateringar. Även om det är irriterande med funktioner som slutar att fungera bara för att man uppdaterar, kommer det inte i närheten av funktioner som förändras. Funktioner som fungerat på ett sätt förut fungerar nu på ett annat sätt.

Om du vill visa bilder i dina kategoribeskrivningar måste du redigera ditt tema och ersätta category_description() med
$category = get_the_category();
echo $category[0]->category_description;

Om du vill lägga till eller uppdatera kategoribeskrivningar måste du redigera databasen direkt. Admingränssnittet tar nämligen automatiskt bort bilder i kategoribeskrivningarna. Om du har tillgång till phpMyAdmin eller liknande testa denna SQL-fråga för att få fram de berörda posterna:
SELECT * FROM wp_term_taxonomy WHERE taxonomy = ‘category‘;

La nyligen ut en oanvänd, oöppnad elektronikpryl på blocket för 1200 kr. Uppskattat värde i handeln är 2200 kr.
Av alla svar jag fick (50+) kom en alarmerande stor del från folk som jag verkligen, verkligen hoppas trodde att det rörde sig om stöldgods.

Ett flertal erbjöd allt mellan 300-1000 kr vid ”snabb affär”. Här kommer idiotin in – varför skulle jag vilja sälja något för halva priset när jag lagt ut det samma dag för 1200 kr? Visst, snabb affär må vara kodord för ”jag förstår att det är stöldgods men jag bryr mig inte om det”, men är folk verkligen så dumma att de säljer stöldgods på Blocket? Har inte polisen en webbtjänst som automatiskt eftersöker alla publika annonser efter kombinationer av ”oanvänt”, ”oöppnat”, ”billigare vid snabb affär” och matchar det mot digitaliserade rapporter av inkomna anmälningar om stöld eller inbrott i angivet område? Jag menar, det är ju inget avancerat system direkt. Särskilt inte numera, när alla dagstidningar finns som PDF:er och därför är lätta att genomsöka. Och webbplatser såsom Tradera, Eniro och Blocket är mer som uppsnofsade RSS-flöden än något annat.

I varje fall om man delar min smak av filmer som ger något mer, utmanar eller gör något nytt.

Pixars Up gjorde nog ingen åskådare besviken. Att en animerad film som trots att den riktar sig till en stor publik även lyckas vara intelligent är faktiskt helt fantastiskt.

Gillar visserligen Kill Bill-filmerna, och Death Proof var absolut inte dålig, men Quentin Tarantino fick ändå ett rejält uppsving med Inglourious Basterds, och visade att Pulp Fiction inte var en lyckträff.

Adventureland har jag nämnt förut, men den är precis lika bra andra gången du ser den. Detsamma gäller Zombieland.

The Boat That Rocked överträffade klart mina förväntningar och liksom alla här omnämnda filmer hamnar den på listan över kommande DVD-inköp.

The Proposal tog den romantiska komedin till en nivå som gjorde den klart sevärd.

In the Loop verkade som en bra idé, och det var den också. Större delen av tiden.

Att även den breda allmänheten uppskattade (500) Days of Summer överraskade nog alla. Filmen tog Zooey Deschanel till nya höjder.

The Hangover, Watchmen och District 9 måste också nämnas då de också uppskattades.

Största besvikelsen är onekligen Jennifer’s Body. Men eftersom både Juno och United States of Tara är fenomenala väljer jag att se Jennifer’s Body som undantaget. Men det ska bli intressant att se hur historien utvecklar sig för Diablo Cody.

Måste nämna att kvar från 2009 som jag inte sett ännu är: James Camerons snart Oscarsnominerade Avatar, Spike Jonzes jätteåtagande Where the Wild Things Are, Terry Gilliams nytändning The Imaginarium of Doctor Parnassus, Drew Barrymores långfilmsregidebut Whip It och Oscarsfavoriten thank-you-for-smoking Jason Reitmans Up in the Air.

Ja, just det herr Hurwitz, hur går det med filmen egentligen?

Genom Huffington Post och god hates protesters (rss tips för övrigt).

Jag har blivit sentimental över Mills Brothers förut. Men nu har en lika underbar video infunnit sig. Stelheten, som är så typisk för tv-framträdanden från den tiden (innan Elvis), gör ingen besviken. Den är påtaglig och oj så skojig.
Notera den andra mannen från vänster, tenoren Donald Mills. Tycker han påminner om en blandning av ”Carlton” i The Fresh Prince of Bel-Air och Groucho Marx. Eller mannen längst till höger, som jag antar är pappan, John Mills Sr., vars mimik till det djupa dooandet får mig att tänka på en fisk på torra land.

För snart 20 år sedan släppte bandet Scorpions låten Wind of Change. Då gick jag på lågstadiet. Då skulle man dansa ”tryckare” för att socialiseras med det motsatta könet. Detta var alltså på den oskyldiga tiden innan kommunisterna uppfann homosexualiteten och kvinnans självständighet.

Det ska sägas att Scorpions har väldigt liten del i att jag hatar låten. Om jag hade haft ett val kunde jag undvikit den som all annan musik som bara tål en lyssning. Nej, de skyldiga är lärare och föräldrar som propsade på danserna i första hand och envisades med sitt utbud av usel, likformig musik. Var det ingen som kände till Bobby Womack? Sam Cooke? Beatles?! Fan till och med Marvin Gaye (eller Cyndi Lauper) utan den underförstådda ironin hade varit bättre.

Gruppmentalitet är bajs. Lågstadielärare är: mesiga, fega, klena och pjoskiga. Och undvik dina klasskamraters föräldrar, för de är fan inte kloka i huvudet.

För övrigt hatar jag också Lady In Red med Chris De Burgh, Bryan Adams generellt och precis allting med Chicago. Men det gör ju alla friska människor.

Få företeelser här i världen är så anmärkningsvärda (och demokratiska) som två helt olika perspektiv. Idag: svininfluensan!

Först ut, ett stapeldiagram baserat på data från Världshälsoorganisationen (WHO) som visar att svininfluensan är precis lika farlig som… trumvirvel… spetälska! Ja, lepra. Fucking jävla lepra.

I ringhörnan på helt andra sidan av det kända universum har vi Smittskyddsinstitutet, som sedan ett par månader tillbaka övervakar sökord på Vårdguiden.se för att ”mäta sjukligheten hos dem som inte uppsöker läkare”. Wow.

Hade helt glömt bort att jag hade kvar den, och att den var i så pass bra skick med tanke på att den spelats mer än ett par gånger under de senaste sexton åren. Hittade tolvan längst inne i klädkammaren. Samplar Whitney Houstons rendering av I Will Always Love You, om det nu var någon som lyckats missa det.

Releaseinfo på Discogs.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Adventureland (2009)
Ungvuxen dramakomedi-romantik bland sommarjobbarna på ett nöjesfält i slutet av 80-talet. Bör uppskattas av dig som också gillade Little Miss Sunshine eller Rob McKittricks Waiting. Flertalet oförglömliga scener à la The Office. Manus och regi av Greg Mottola som regisserat avsnitt av suveräna tv-serierna Undeclared, Arrested Development, The Comeback och även monsterhiten Superbad (”Supersugen”).

Sunshine Cleaning (2008)
Amy Adams (Enchanted) lever ett alltför komplicerat liv utan självförtroende men när hon går från städare till brottsplatsrengörare finner hon plötsligt mening med sitt liv. Alan Arkin spelar hennes excentriske far i en roll som påminner en hel del om den han spelade i Little Miss Sunshine.

Wristcutters: A Love Story (2006)
Historia om en värld efter döden där alla som tagit sitt liv hamnar. Klassisk kärlekshistoria i ny intressant tappning för alla som gillar svart komedi. Underbart besynnerligt soundtrack med musik av bland annat Gogol Bordello, Tom Waits och Joy Division.

Frequently Asked Questions About Time Travel (2009)
Chris O’Dowd (från The IT Crowd och The Boat That Rocked) och två av hans vänner hamnar i en invecklad situation när de ovetandes snubblar över en reva i tiden på deras favoritpub. Anna Faris spelar en lågavlönad tjänsteman från framtiden som fått i uppdrag att ställa allt tillrätta. Producerat av HBO och BBC – det bästa av två världar?

Sunshine Cleaning finns på region 2 DVD, övriga på region 1 import… *host* eller för nerladdning.