Självklart ska folk som lever på att skapa saker som andra har glädje av få betalt. Men oftast är besvikelsen stor när man lyssnat igenom ett nyköpt album eller lämnat en biograf. Visst uppskattade man vissa delar, men gångerna är få då helheten är värd 200kr för en cd eller 100kr för ett biobesök. Så debatten borde inte gälla vare sig det är ok att ladda ner eller inte, utan om det verkligen är okej att producera underhållning som har som enda mål att sälja. Det är varken musik eller film, utan tillfällig underhållning som aldrig var tänkt att sparas i en bokhylla. Det är slit-och-släng-kultur när den är som värst.

Om jag är på en restaurang och får mat som inte uppnår mina förväntningar är det oftast inga som helst problem att få något annat. Samma sak i en matbutik. Varför finns inte samma system på biografer eller i musikaffärer? Vad som gör en film bra är förståss väldigt individuellt, men det är tycke om mat också. Friterade lökringar är det värsta jag vet, men det hindrar inte andra från att tycka om det. Av samma anledning undviker jag melodifestivalen.

Det skapas inte film och musik som folk vill se, utan film och musik som folk kan tänka sig att se. Genom undersökningar och skrämmande marknadsföring hittar man man en medelväg där så många som möjligt kan tänka sig att köpa produkten, självklart på avkall av artistens ursprungliga idé.