Rörelsen började på gräsrots-nivå som ett icke-kommersiellt projekt i slutet av 80-talet och nådde media-kulmen 1992. Nittonhundranittiotvå var jag 11 år gammal, gick i fjärde klass (antar jag), lyssnade på eurodance, led förmodligen fortfarande av tjejbaciller, men hade ingen som helst aning om att det krävdes förändring för att nå de jämställdhetsideal som riot grrl-rörelsen sökte påskynda.

Numera hör man i princip ingenting i media om Rörelsen, men det är föga förvånande. Mediakollektivet har som vi alla vet en tendens att ALLTID överexploatera nyhetsstoff för att några tidningsutgåvor senare kassera det som den dagens Baren-deltagare.

Bikini Kill, med Kathleen Hanna i spetsen, gav världen mer än bara bra musik. Texterna banade väg för mer än eftertanke, och det visades gång på gång att den som skriker bäst hörs mest.

Numera, när jag hör ord som radikalfeminist och kvinnokamp tänker jag alltid på en affisch jag såg för några år sedan, med texten ”Befria kvinnan”, fast ”kvinnan” var överstruket, och ”människan” skrivet under; ”Befria människan”.

Dagens musik:
*** Du vinner en hel vecka av min gunst om du klurar ut vilken film jag nyligen sett.. sju gånger. (Klurar ut det genom mitt musikval dvs.)

Tattle Tale – Glass vase cello case
An April March – Chick Habit
Serge Gainsbourg – Variations sur marilou
Dressy Bessy – If you should try and kiss her
RuPaul – Party train
Shonen Knife – Buttercup (I’m a super girl)
Mirwais – Naive song
Misa – All or nothing
Wanda Jackson – Funnel of love
Dressy Bessy – Just like Henry
Saint Etienne – We’re in the city
Pizzicato Five – Baby love child
Go Sailor – Ray of sunshine
Bikini Kill – Outta me
Boy Kicks Girl – Antisocial Girl