”Kultur” är uppenbarligen föga intressant i dagens samhälle, men som man säger; ”I couldn’t care less”.

Vad tänker du när du hör ordet ”kultur”? Med all sannolikhet passar du i något av de fyra fack som man utan problem kan dela in människor i när man tolkar/behandlar ämnet ”kultur”.

A) Den i särklass största gruppen. Här samlas människor som exempelvis har sett ”Kristina från Duvemåla” eller ”Rent” en gång och tyckt det var kulturupplevelse nog för ett liv. Skol-exkursion till stadens museum eller det lokala biblioteket kan också räknas som ”kulturellt äventyr”. Inget fel i det, tursamt nog uppskattar vi olika saker.

B) Societeten, ”crème-de-la-crème”, gräddan, eliten. De intellektuella, bildade, kultiverade, lärda, kulturella, belästa. De pretentiösa kräken. En mycket liten, sluten krets av societetslejon som kilar stadigt på premiärer. Eller som Lars Winnerbäck uttryckte det i ”I Stockholm”; ”en taskig recensent, står och petar i nåt tilltugg, och viftar med en ölbiljett, och säger det här är rock”. Förstår dom inte att konst, kultur och gängse estetik betraktas och uppfattas olika? ”Bra/Betydelsefull konst” kan endast vara ett personligt utlåtande, och inget annat.

C) Alla överexponerade sammanslutningar har givetvis en betraktande part. ”Wannabes” heter dom i folkmun. Östermalmsbarn.

D) Den fjärde, minsta och sista gruppen är egentligen de jävligaste av dem alla. Men dom är svåra att hata eftersom dom är så få och obetydliga. Det är dom som ”tycker och tänker”, men inte ”säger”. I media syns och hörs dom aldrig. Det är dom som delar in andra i fack, inte för att vara tarvliga, utan mest för att ha något att göra. Denna grupp sysslar endast med självtillfredsställelse vad gäller kulturerfarenheter.

”Satis est potuisse videri” som det heter på latin, översätts ungefär med ”Det är nog att verka kunna”. Det är lätt att verka intelligent, men världen behöver personlighet för att kunna överleva.