098075000 hade ringt när jag var ute. Mellan gångerna glömms det bort, men så fort det där numret dyker upp på telefonen påminns jag om att jag nyligen har flyttat. Egentligen är det konstigt att Radiotjänst inte tar betalt för den tjänsten också. Det hade varit så typiskt svenskt och så typiskt statligt: ”Hej, jag heter Maria och ringer från Radiotjänst. Är du medveten om att du precis har flyttat? Jaså, det är du? Men så bra då. Då får jag tacka för den här gången. Fakturan kommer med posten. Tackoheeeeeej!”

Det absolut värsta med Radiotjänst är ändå att ett kylskåp verkar flexibelt i jämförelse. Varför ska jag vara med och betala för program (och teknik) som jag i grunden tycker är uselt? Vanligtvis är jag politiskt vänstervriden och tycker att alla ska vara med och betala sjukvård, vägar, skola och så vidare. Men TV är en helt annan sak. Det är kultur och hamnar således utanför samhällets kärnverksamhet. Nyheterna spelar visserligen en informativ roll, så Rapport kan väl få finnas kvar då.
Det digitala marknätet som kostat skattebetalarna en rejäl summa känns meningslös eftersom det redan fanns bra alternativ: kabel-TV i tätorterna och satellit i glesbygden.

Sen har jag svårt för SVT i sig. Det är en enorm organisation som åstadkommer förvånansvärt lite, och har så dålig framförhållning att de uppenbarligen står kvar med ett ben i 1956. Som alltid finns det undantag, t.ex. Kobra och Kulturnyheterna.

Men kanske är det en omöjlig uppgift, att glädja ”de flesta”. Men då bör man erkänna det. I och med det kan man heller inte ta betalt av alla.

Som liten pojkspoling växte jag upp med brittiska satellit-kanaler och fick därigenom ta del av främst amerikanska och japanska serier. Programmen även i svensk TV påminner mycket om varandra. Det är ungefär samma typer av historier var man än kommer i världen. Men framförandet är som natt och dag. Innehållet i en sex timmar lång brittisk miniserie avhandlas på 42,5 minuter i amerikansk tappning. Konsten i all ära, men längre betyder inte bättre. Precis som kortare inte heller betyder bättre.

Tror dock att jag tillhör en minoritet eftersom jag även tycker att Judd Apatow & Co’s filmer oftast är minst en halvtimme för långa. Tänker främst på The 40 Year Old Virgin, Knocked Up och Pineapple Express. Det är precis som att de har bestämt sig att eftersom ”dåliga” filmer, t.ex. romantiska komedier, alltid är en och en halv timme långa måste deras vara längre än så. I princip alla Oscar-vinnare är ju minst två timmar långa. Ibland går det (The Departed) och ibland blir det pannkaka (Sagan om ringen).

Hur som helst ska jag inte betala någon tv-licens om jag sitter med en projektor utan kanalväljare och ser på film från DVD eller icke-svenska tv-serier som jag laddat ner.