Kunde man läsa om i dagens upplaga av Sydsvenskans Malmö-del.

Först kollade jag datumet – nej, det var inte första april. Därefter kikade jag på framsidan – nej, det var varken ett ex. av Se & Hör eller Aftonbladet som hade kommit på villovägar. Visserligen är jag väl medveten om att Malmö ligger nära småkokande-neo-nazistiska Danmark, men inte kan väl xenofobi-viruset ha muterat och blivit luftburet? Tydligen finns det redan ett företag i Malmö som erbjuder ”enbart svenska taxichaufförer” – jag tänker inte nämna namnet, för någon gratisreklam ska dom fan inte få.

Vilket för mig till frågan; när blir man svensk?

Måste man ha bott ett antal år i Sverige? Nej, så kan det inte vara eftersom många äldre invandrare har bott i Sverige längre än jag har levt.

Beror det på utseendet? Så kan det inte heller vara då t.ex. jag själv är svarthårig och inte har ett dugg svenskt utseende. Ändå har min släkt levt i Sverige minst sedan 1700-talet (hurra för släktforskning).

Måste man vara född i Sverige? Nej, det fungerar inte heller eftersom merparten av de ungdomar som benäms invandrare idag är födda i Sverige, av föräldrar som bosatte sig i Sverige för flera decennier år sedan.

Måste ens föräldrar vara födda i Sverige? Ens mor/farföräldrar? Tja, så kan man ju forsätta i all evighet tills man inser att de mest svenska är samerna. Då får nog icke omnämnt taxiföretag svårt att hitta personal då det inte ens bor 20 000 samer i hela Sverige.

Så, när är man svensk? Aldrig eller alltid? Då kan man lika gärna fråga sig själv vilket som kom först; hönan eller ägget. Det är en minst lika meningsfull fråga.