För snart 20 år sedan släppte bandet Scorpions låten Wind of Change. Då gick jag på lågstadiet. Då skulle man dansa ”tryckare” för att socialiseras med det motsatta könet. Detta var alltså på den oskyldiga tiden innan kommunisterna uppfann homosexualiteten och kvinnans självständighet.

Det ska sägas att Scorpions har väldigt liten del i att jag hatar låten. Om jag hade haft ett val kunde jag undvikit den som all annan musik som bara tål en lyssning. Nej, de skyldiga är lärare och föräldrar som propsade på danserna i första hand och envisades med sitt utbud av usel, likformig musik. Var det ingen som kände till Bobby Womack? Sam Cooke? Beatles?! Fan till och med Marvin Gaye (eller Cyndi Lauper) utan den underförstådda ironin hade varit bättre.

Gruppmentalitet är bajs. Lågstadielärare är: mesiga, fega, klena och pjoskiga. Och undvik dina klasskamraters föräldrar, för de är fan inte kloka i huvudet.

För övrigt hatar jag också Lady In Red med Chris De Burgh, Bryan Adams generellt och precis allting med Chicago. Men det gör ju alla friska människor.