En liten besvikelse, om man ser till förväntningarna. En stor succé, om man jämför med merparten av årets filmer.

Efter att ha slagit igenom rejält från underläge med Thank You for Smoking och toppat det med en Oscarsnominering för regin av Juno är det svårt att se att Jason Reitman haft något annat mål med Up in the Air än en Oscarstatyett. På det sättet har han haft lika överambitiösa och orealistiska förväntningar på sig som Diablo Cody – även om jag inte tror att någon förväntade sig att en skräckkomedi om en besatt cheerleader skulle förvandlas till Oscarsguld.

Jag tror inte att Up in the Air vinner bästa film i år. Jag hoppas också det. För det är inte en tillräckligt perfekt film. En nominering, visst. Kanske flera till och med; manus, regi, bästa film och bästa kvinnliga biroll för Anna Kendrick. Men alltför många gånger visade förutsägbarheten sig. Var det verkligen någon som förväntade sig ett annat resultat när huvudkaraktären, den notoriska ensamvargen Ryan Bingham, äntligen vågar ta steget mot ett annat liv? Istället för att berättarrösten i (500) Days of Summer redan från första början tillkännager ”this is not a love story” talar Up in the Air om precis samma sak, men genom sin handling. Eller hotet om självmord som i slutändan självklart får den unga och naiva protegén Natalie Keener att byta karriär.

Om man nu ska gissa något tror jag att nomineringarna för Up in the Air kommer att likna de för Sofia Coppolas Lost in Translation; originalmanus, regi och bästa film. Plus som sagt, en för bästa kvinnliga biroll till Anna Kendrick. Up in the Air kan också mycket väl vinna originalmanus, men något annat känns långsökt.

I varje fall om man delar min smak av filmer som ger något mer, utmanar eller gör något nytt.

Pixars Up gjorde nog ingen åskådare besviken. Att en animerad film som trots att den riktar sig till en stor publik även lyckas vara intelligent är faktiskt helt fantastiskt.

Gillar visserligen Kill Bill-filmerna, och Death Proof var absolut inte dålig, men Quentin Tarantino fick ändå ett rejält uppsving med Inglourious Basterds, och visade att Pulp Fiction inte var en lyckträff.

Adventureland har jag nämnt förut, men den är precis lika bra andra gången du ser den. Detsamma gäller Zombieland.

The Boat That Rocked överträffade klart mina förväntningar och liksom alla här omnämnda filmer hamnar den på listan över kommande DVD-inköp.

The Proposal tog den romantiska komedin till en nivå som gjorde den klart sevärd.

In the Loop verkade som en bra idé, och det var den också. Större delen av tiden.

Att även den breda allmänheten uppskattade (500) Days of Summer överraskade nog alla. Filmen tog Zooey Deschanel till nya höjder.

The Hangover, Watchmen och District 9 måste också nämnas då de också uppskattades.

Största besvikelsen är onekligen Jennifer’s Body. Men eftersom både Juno och United States of Tara är fenomenala väljer jag att se Jennifer’s Body som undantaget. Men det ska bli intressant att se hur historien utvecklar sig för Diablo Cody.

Måste nämna att kvar från 2009 som jag inte sett ännu är: James Camerons snart Oscarsnominerade Avatar, Spike Jonzes jätteåtagande Where the Wild Things Are, Terry Gilliams nytändning The Imaginarium of Doctor Parnassus, Drew Barrymores långfilmsregidebut Whip It och Oscarsfavoriten thank-you-for-smoking Jason Reitmans Up in the Air.

Adventureland (2009)
Ungvuxen dramakomedi-romantik bland sommarjobbarna på ett nöjesfält i slutet av 80-talet. Bör uppskattas av dig som också gillade Little Miss Sunshine eller Rob McKittricks Waiting. Flertalet oförglömliga scener à la The Office. Manus och regi av Greg Mottola som regisserat avsnitt av suveräna tv-serierna Undeclared, Arrested Development, The Comeback och även monsterhiten Superbad (”Supersugen”).

Sunshine Cleaning (2008)
Amy Adams (Enchanted) lever ett alltför komplicerat liv utan självförtroende men när hon går från städare till brottsplatsrengörare finner hon plötsligt mening med sitt liv. Alan Arkin spelar hennes excentriske far i en roll som påminner en hel del om den han spelade i Little Miss Sunshine.

Wristcutters: A Love Story (2006)
Historia om en värld efter döden där alla som tagit sitt liv hamnar. Klassisk kärlekshistoria i ny intressant tappning för alla som gillar svart komedi. Underbart besynnerligt soundtrack med musik av bland annat Gogol Bordello, Tom Waits och Joy Division.

Frequently Asked Questions About Time Travel (2009)
Chris O’Dowd (från The IT Crowd och The Boat That Rocked) och två av hans vänner hamnar i en invecklad situation när de ovetandes snubblar över en reva i tiden på deras favoritpub. Anna Faris spelar en lågavlönad tjänsteman från framtiden som fått i uppdrag att ställa allt tillrätta. Producerat av HBO och BBC – det bästa av två världar?

Sunshine Cleaning finns på region 2 DVD, övriga på region 1 import… *host* eller för nerladdning.

Det är som en steampunk-variant av Arkiv X. Fast mer Fringe än Millennium. Kommer att ha premiär den 7 juli på nyligen omdöpta Syfy (före detta Sci Fi Channel).

Handduksdagen, eller Towel Day, firas varje år den tjugofemte maj till minne av författaren Douglas Adams. Självklart har man alltid med sig en handduk, men speciellt idag.
Mer info på www.towelday.org eller svenska Wikipedia.

Slumdog Millionaire borde vinna, men har statistiken mot sig, då den står helt utan skådespelarnomineringar. Endast två Best Picture-vinnare de senaste tjugo åren lyckats med det. En av dessa är dessutom ett ensembledrama; Crash. Så ska Slumdog Millionaire vinna måste den göra en Braveheart, vilket inte vore helt otroligt. Annars står The Curious Case of Benjamin Button som vinnare.

… jag kunde inte låta bli. Det är den malmöitiska dialekten som ställer till det. Glöm inte Kallanka på SVT1 kl 15:00.

Det blir 30 år sedan första Alien-filmen gick upp på biograferna.
Pulp Fiction, Clerks och Dakota Fanning blir alla byxmyndiga.
…och The Dark Knight kommer att fortsätta vara historiens mest överskattade film.

Det blir även 10 år sedan Stanley Kubrick gick bort.

I ett ”upprop”, som det så ofta heter numera, har flera hundra småortsbiografer paketerats ihop i en typ av sammanslutning som borde vara reserverat för frågor som faktiskt betyder något och inte typiskt konservativa förolämpningar som den här fantastiskt bakåtsträvande kampanjen ”Biografer mot filmpirater”. SF och Copyswede har säkert, i sann maffiamanér, talat biografägarna till rätta om de inte gett sitt godkännande. Talat om att det kanske blir svårt att få ut nya filmer till just deras biograf om de inte sätter laget först. Det var förstås ren spekulation från min sida, men jag tror nog att du också kan se scenariot framför dig. Dessutom omnämns ”upphovsrättsinnehavare” alldeles för många gånger för att texten ska verka komma från biografägare.

Bloggywood vill se fler alternativ och jag stämmer såklart in. Dessutom finns grundsystemet redan: PPV, Pay-per-view. Boxer, Com Hem och Viasat har det. Det finns i HD. Beställningsfunktionen kan göras enklare. Exempelvis borde man kunna lägga in en årsprenumeration på tv-serien 30 Rock och då få den strömmad till ens onyttigt ivriga digitalmottagare i princip samtidigt som amerikanerna, och inte två år senare på TV4 Komedi.

I den standardiserade uppropstexten står ”Vi har samma mål som upphovsrättsinnehavarna, nämligen att visa film under bästa tänkbara visningsförhållanden.”
Är det verkligen ingen i den där skaran som förstår att det inte spelar någon roll om Sex and the city-filmen presenteras med surround- eller stereo-ljud? Eller om High School Musical är i full-hd eller inte?

Ytterligare citerat ”Få är de bland de illegala nedladdarna som kommer att se filmen i repris på biografen”
Vilken jävla skymf mot alla filmälskare. Om filmen är så fruktansvärt dålig att den inte är värd en andra titt, är det verkligen så konstigt att folk glädjer sig åt att ha sparat en hundring?

Egentligen är det förjävligt: samma filmbolag som gagnats av att marknaden för hembio fullkomligt har exploderat de senaste tio åren blir nu förbannade för att folk har en alldeles acceptabel bioanläggning hemma.