Fastnar man i dåligt leverne räcker det oftast inte att, som Puh, bara byta tröja. Det kan behövas något stort, personrevolutionerande.

Ny stad, nytt liv. Inflyttad, uppackad och helt jävla fabulous.

Noll mystiska affärer, och precis lika många kulturella evenemang (vad jag har sett). Men; hundrasjuttioåtta caféer mindre och astronomiskt bättre luft. Plus nära till insjöbadande. En hyfsad färgklickskiosk (blattekiosk) och en mer-spännande-än-ica affär; Lidl. Folket verkar normalt, med den lilla parentesen att yngre tonåringar finns i över-överskott, samtidigt som vi pensionssparande twentysomethings har skrumpnat och dött (eller blivit nedslagna och lämnats att dö av de yngre tonåringarna).