Mannen som en gång proklamerade att ett litet område i nordvästra Skåne nu var en självständig stat har nyligen tecknat islams grundare Muhammed som en rondellhund. Förhoppningsvis har det undgått dig, för i det stora sammanhanget är det ett typiskt i-landsproblem och faktiskt föga intressant. Att fundamentala muslimer överreagerar är varken något nytt eller något unikt för islam som religion.

Något gott förde elfte september tvåtusenett med sig; sedan dess har världen insupit mer kunskap om islam och den muslimska vardagen än under hela det föregående seklet. Men som med allting ”nytt” i media är det inte bara den positiva sidan som kommer fram. Religionen granskades under lupp och för varje punkt som stod i kontrast med den stereotypiska passivt-kristna världsuppfattningen författades otaliga artiklar med skrämmande rubriker. Med all rätt såklart. Men man glömde bort att demokrati och yttrandefrihet inte är den självklara lösningen på alla världens problem utan bara ännu ett system av regler och lagar, skyldigheter och rättigheter. Precis som sharia och teokrati.

Att man inom islam inte avbildar Muhammed handlar om idolatri och vördnad. I koranen talas det om att idolatri är en synd – alltså att dyrka ett konkret objekt som en gud istället för en gud i abstrakt form. I vördnaden ligger missförståndet. För icke-muslimer ses Muhammed som vilken människa som helst – och det är det muslimerna inte förstår. För muslimer är Muhammed lika viktig som Jesus är för kristna – och det är det icke-muslimer inte förstår. Om det hade stått i bibeln att man inte fick avbilda Jesus hade vi fått precis samma kontrovers, fast med argsinta kristna istället.

Det finns två saker jag inte förstår med Lars Vilks teckningar. ”Varför Muhammed?” och ”Varför rondellhund?”. Yttrandefrihetsförespråkaren i mig frågar samtidigt ”Varför inte?”.

Inom islam erkänner man fler än tjugo profeter, varav flera delas med andra religioner. Ville man reta upp så många människor som möjligt kunde man valt t.ex. Abraham eller Josef som är framstående inom kristendom, judendom och islam. Nu blev det istället Muhammed, som praktiskt taget bara erkänns inom islam. Men Muhammed är inte bara den viktigaste figuren inom islam – Muhammed är islam. Precis som Jesus är kristendom. Att förolämpa Muhammed blir att förolämpa islam.

För vissa muslimer ses hunden som ett orent djur som man ska hålla sig borta ifrån (detta trots att jag inte har hittat ett enda stycke i koranen som framställer hundar i dålig dager). Att således framställa Muhammed som hund, livlös rondellhund till trots, kan i många muslimers ögon inte uppfattas som något annat än en förolämpning.

Självklart blir kombinationen av att avbilda Muhammed, samt att göra det i form av en hundkropp, kontroversiell. Det enda teckningarna har tillfört sedan de tidigare Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten är just hundkroppen. Det hela har trappats upp ännu ett steg, ungefär som ett litet barn som hela tiden testar gränserna.

Avslutningsvis…
• Vem som helst har rätt teckna Muhammed som rondellhund.
• Vem som helst har rätt att demonstrera och bojkotta Lars Vilks, Nerikes Allehanda, Örebro län och hela Sverige.
• De som demonstrerade mot publiceringen av teckningarna talar inte för alla muslimer.
• Irans president är precis lika sinnessjuk som USAs president.