Recension av tv-serien The Princes Of Malibu.

En reality-serie med manuskript, en handfull personer utan skådespelartalang och ett obegränsat lager av pengar. Hur kan det INTE bli roligt?

Det har varit underhållande sedan första scenen. Serien kretsar kring de medverkande ungdomarnas bristande driftighet, men redan när signaturmelodin ljuder för allra första gången, och de medverkande får ett erkännande i form av sitt namn, brister hela seriens koncept. De tre ”lata” ungdomarna står som både skapare och verkställande producenter.

Tre bortskämda ”brats” gör en serie om hur otroligt bortskämda de är, bara så att de kan bli ännu mer bortskämda. Dessutom är det ingen som vet vilka de här människorna är. Till och med den förskräckliga gräsligheten vi känner som Growing Up Gotti hade i varje fall efternamnet och blodsbandet.

Och så har vi skådespeleriet. När det är som bäst är det bara fasansfullt. Värst är det när de försöker agera istället för att bara uttala sina repliker. Det lägger verkligen till extra poäng i kolumnen för oavsiktliga skämt.

Skulle det vara så att de inblandade avsiktligt deltog i dessa självironiska scener ska dom ha en eloge. Men det har jag väldigt svårt att tro.