Visst, vi har Reno 911!, och kanske är The 4400 bättre i år, men utöver det finns det absolut ingenting att se. Andra säsongen av utsökta Weeds börjar inte för än om två månader. Då har redan vissa av hösttablåns serier börjat komma igång.

Äsch helvete, jag insåg just hur otroligt dåligt höstschemat kommer att bli. Det är till och med värre än nu i sommar. Inget Alias eller Arrested Development. Gilmore Girls går en säsong till, sen är det slut. Förmodligen detsamma med Veronica Mars. Jag ger The O.C. en eller möjligtvis två säsonger till, sen måste dom antingen byta ut hela ensemblen, eller lägga ner serien. Annars blir det precis som med Friends – de första fem säsongerna var underhållande och karaktärerna utvecklades stadigt, sen började skämt återanvändas och det blev snabbt en av de tråkigaste serierna på TV. Det kanske finns ett oändligt antal historier och intriger, men för en fartfylld serie som The O.C. finns det begränsningar för hur många äventyr en karaktär kan genomlida innan det börjar bli löjligt. Därför måste jag erkänna att jag är glad att ”Marissa” är borta. Det är precis vad serien behövde. Den karaktären har råkat ut för så mycket att det började bli irriterande. Förhoppningsvis bjuder säsong fyra på mer ”Kirsten”, i icke-alkoholism-relaterade-historier. Mest av allt hoppas jag få se mer av ”Sandy” och ”Kirsten” tillsammans. Håller på att se om säsong ett från början igen, och det var överraskande hur pass tillgivna de båda var i början, jämfört med i säsong två och tre.

Det har talats mycket om Grey’s Anatomy och jag får erkänna att jag tycker rätt bra om den. Den har dock sina svagheter. Jag blev så irriterad över hela historien kring ”Danny” att jag nästan slutade följa serien helt. Visst, det var intressant när ”Izzie” skulle förvärra ”Dennys” tillstånd så att han äntligen skulle få ett nytt hjärta, men det är skrämmande så dåligt skådespel det var mellan de två. Inget samspel överhuvudtaget. Det var nästan lika enerverande som kärlekstriangeln mellan ”Dawson”, ”Joey” och ”Pacey” – för er som minns den. Den enda karaktär i Grey’s jag faller mer och mer för är ”Meredith”. Det verkar som att rätt många avskyr både henne och skådespelaren Ellen Pompeo som spelar rollen. Jag tycker hon har gjort ett kanonjobb, trots alla svidande händelser som seriens manusförfattare har försatt karaktären i. I vissa fall var det helt uppenbart att händelserna i seriens fiktiva värld var ett direkt resultat av något som skådespelaren sagt eller gjort i den riktiga världen. Personligen tycker jag att det var bra gjort av henne att spela med trots att vissa manusförfattare var riktigt småaktiga. Vad som också är lite tråkigt att se är att ”Christina” mer och mer känns som en biroll. Hon behöver verkligen ägnas mer tid åt i säsong tre.

My Name Is Earl leverade kanonavsnitt efter kanonavsnitt, och det är verkligen kul att se ”Brodie” och ”Willam” tillsammans – om det nu är någon som förstår vad jag menar med det. Tyvärr är jag inte speciellt hoppfull inför framtiden. Allteftersom ”Earl” prickar av punkter på sin lista förs serien mer och mer åt formatet med fristående avsnitt, som är otroligt svårt att lyckas med i längden. Nästan alla serier jag ser då och då har misslyckats; CSI, House, NCIS och snart följer Boston Legal och Numb3rs. Ett av undantagen är Las Vegas. Visst underlättar det med bikiniklädda damer i vart och vartannat avsnitt, men en sak som serien aldrig är det är tråkig.