Det här är en kort text som motsätter sig bland annat ”antirasism”. Klarar du inte av verkligheten – sluta läs nu.

Att grupperingar bland människor är lika vanligt som att regnet faller neråt, det råder det inget tvivel om. Varje sida i det kända universum har en motpol. Nord har syd – höger har vänster – svart har vitt och så vidare. Vanligtvis funderar vi inte längre än att konstatera ”att det är så”. Inom politiken är det oftast mycket mer uttalat, och i praktiken innebär det att så fort någon säger ”ja” finns det en annan som säger ”nej”. Det är alltså precis som det ska vara. Politiken är en kraft som visar att universum fungerar!

Men vad händer om brädan vippas så pass mycket åt ena hållet att den andra polen reduceras till obetydlighet? Den delen av universum blir ett katastrofområde då den för universum så livsviktiga jämvikten är försvunnen. Sverige är ett sådant katastrofområde.

Runt om i Sverige blåser vänstervindar, vänstervindar och absolut inget annat än vänstervindar. Nu pratar jag extremvänster – inga gullegullande halvmesyrer á la Socialdemokraterna. Även högern har en extrem sida, som dock mest florerar som undertryckta tankar i herr och fru Medelsvensson. Det är här organisationer som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna kommer in i bilden. De representerar vissa människors tankar som de inte själva vågar tänka. Som de har lärt sig att inte tänka. Som de inte får tänka.

Precis som de flesta andra i Sverige har jag gått i skolan och fått den allmäna bilden av ”Förintelsen” inpräntad. Jag skulle aldrig hävda att den aldrig har ägt rum, men jag är född 1981 och enligt de allra flesta källor avslutades andra världskriget 1945 – fem, respektive tio år före mina __föräldrar__ föddes. Hur kan jag då, med handen på hjärtat, vidhålla att händelserna faktiskt har ägt rum när inte ens mina föräldrar var födda? Det mesta jag kan säga är att det är högst troligt, med tanke på de bevis och berättelser som finns bevarat.

Problemet med det här logiska tankesättet, är att det inte är rumsrent. Man får inte lov att yttra sig som jag precis gjorde. Varken rättsenligt eller socialt. Inte för att det är ologiskt eller fel, utan på grund av att den politiska vänstern i Sverige har vippat över brädan helt på sin sida.

Media har störst skuld i detta. Höger-vänster-skalan är totalt snedvriden bland ägare, företagsledningar, chefredaktörer och journalister. Högerextremister diskrimineras dagligen, inte helt sällan genom rena lögner för att sensationspressen ska sälja fler nummer.

Kort och gott; det går inte att ha det så här. Det är ologiskt.